Anders fick sitt första jobb i ett restaurangkök när han var 14 år gammal – som smörgåsnisse sommaren 1974. Hanöhus grundare, Thure Mattsson, hade fått upp ögonen för den arbetsamme tonåringen under en begravningsceremoni för en gemensam släkting.

“Han skulle passa på restaurang”, sa Thure. Och det hade han verkligen rätt i.

Nu har Anders varit i restaurangbranschen i över 50 år – först som anställd, sedan som egenföretagare. Och han har vågat förändra och prova nytt. Han har jobbat med mat och människor på världshaven, serverat kungligheter, lärt ut kokkonstens grunder, byggt upp restauranger från grunden, drivit hotell och golfkrog, hanterat evenemang med hundratals gäster och sett till att lunchstammisarna får sina favoriträtter. En tydlig röd tråd genom alla roller och år är Anders fokus på att vårda relationer.

– Jag håller inte på och jämför priser eller byter leverantör bara för att någon har ett specialerbjudande. Det lilla man sparar i kronor gör så lite skillnad – särskilt när man tänker på hur mycket tid man får lägga på att hålla koll. Och ännu viktigare – jag uppskattar verkligen den relation jag har byggt upp med mina leverantörer.

Jag vet att de gör allt de kan för att hjälpa mig om jag ringer och behöver något akut:  “Javisst, kom och hämta om 10 minuter” är svaret. Och jag hjälper dem när jag har möjlighet – det är så jag tycker att det ska fungera. Lokala företagare kan göra mycket för varandra och alla vinner på att bolagen mår bra och håller bygden levande.

– Jag har aldrig heller bytt bank – av samma anledning – och har inte ens diskuterat med några andra sedan jag startade eget och blev företagskund hos Sölvesborg-Mjällby Sparbank i början av 90-talet.

Som företagare ser Anders ett stort värde i att ha en bank som finns nära och som bryr sig om hur det går. Genom sin 94-åriga mamma påminns han hela tiden om bankens sociala funktion för privatkunder och hur viktig den är.

– För mamma är ett besök på banken en naturlig del av rundan på stan. “Nu ska jag gå ner och prata med den rare pöjken på banken", brukar hon säga. Hon tror inte på kort och digitala lösningar och känner sig trygg med Loke och de andra som hjälper henne med kontanterna. 

Tillbaka till berättelsen om krögarkarriären: Anders trivdes fint som smörgåsnisse och när det blev dags för gymnasiet valde han att gå på restaurangskola i Malmö. Han praktiserade på Savoy, och jobbade där ett år efter examen.

–  På den tiden räknades Savoy som Sveriges näst främsta restaurang efter Grand Hôtels Franska Matsalen i Stockholm. Vi hade fem kockar och fyra kallskänkor per vakt i köket och det var tufft men väldigt roligt och lärorikt.

Efter Malmö återvände Anders till Hanöhus en period, men gav sig snart iväg på äventyr till sjöss – som kock och steward på Wallenius-rederiets bilbåtar. Båtarna levererade bilar till hamnar över hela världen och Anders var med på alla nya fartygs jungfrufärder från varven.

– Åren på rederiet tog mig till 63 länder totalt och jag upplevde massor. På tre månader kunde vi besöka 45 hamnar och hade ofta stora sällskap ombord, som i New York där det alltid bjöds på svenskt smörgåsbord för ett par hundra gäster. Jag lärde mig att anpassa menyn efter land, kultur och gäster.

Men så fick Anders möjlighet att bli Restaurangchef på Hanöhus där han hade jobbat under sina “hemmamånader” på Wallenius. Han mönstrade av i Yokohama, flög hem från Tokyo och började jobba i Hällevik redan dagen efter – den 5 maj 1986.

– Det här var Hanöhus absoluta glansdagar. Vi snittade 5000 gäster i veckan och hade dans fem dagar av sju. Det vällde in folk med buss från hela Blekinge, halva Skåne och Småland. Dörrarna stängdes liksom aldrig. När nattpersonalen gick hem kom städarna och sen var det dags att fixa frukost till hotellets gäster. Vi hade 63 anställda bara i restaurangen. Det var häftigt att vara med om.

Anders var kvar en tid efter att AMU tog över driften av Hanöhus innan han, och kockkollegan Pierre Rosén, fick ett spännande erbjudande inne i Sölvesborg – att hjälpa Samhall starta upp pub och gourmetrestaurang på Nakterhuset.

– Det var ett roligt uppdrag men vi stannade inte så länge för det kom ett samtal från fastighetsägaren Christer Hermansson. Han hade nyss köpt Stadshotellet och undrade ifall vi ville driva verksamheten. Och det ville vi.

Under åren på Stadshotellet startade duon upp restaurang, festvåning, puben Hugos stolar, diskoteket Bolaget och drev hotellverksamhet i den anrika byggnaden. En rejäl första satsning som egenföretagare.

– Efter den eran testade jag på att vara lärare på restaurangutbildningen på Väggaskolan i Karlshamn, men det var inte riktigt min grej. Det hände för lite.

Så när han 2004 fick möjlighet att ta över restaurangen på Sölvesborgs golfklubb svarade han ja tack och drev den i 17 år – tydligen svenskt rekord i att “stå ut med golfare”, för ingen annan golfklubb hade haft samma krögare lika länge. 

När golfklubben bestämde sig för att driva restaurangen i egen regi 2021, hade Anders redan nycklarna till Blekingeporten.

– Historien bakom är ganska kul faktiskt. Jag hade lagt ett skambud på en degblandare och ett par andra maskiner hos konkursförvaltaren till krogen som fanns i lokalerna tidigare. Jag vann budgivningen, ringde för att kolla när jag kunde hämta maskinerna, och blev rejält överraskad när jag fick veta att jag hade köpt alltihop – alla inventarier.

Det blev starten för Blekingeporten, lunchrestaurangen som idag är basen i Anders krogverksamhet tillsammans med catering och servering på Strandvallen vid Mjällby AIF:s hemmamatcher och evenemang.

Restaurangbranschen är tuff och många lyckas bra i några år för att sedan tvingas ge upp. Vad är hemligheten bakom Anders stabila och självklara plats som krögarprofil i Sölvesborg?

– Jag försöker hålla mig till rak, ärlig och enkel husmanskost och bra råvaror. Jag köper färskt för att kunna frysa in det som blir över och slippa onödigt svinn. Och jag handlar lokalt så långt det går. Fisken kommer från Brorssons, nästan all kyckling från Atria i Norje och 90% av köttet från Ragnar Johanssons.

Den populäraste rätten på Blekingeportens meny är raggmunk med fläsk, det serveras varje tisdag och det går åt 60 kg fläsk i veckan. Så mycket kan Bröderna Ragnarsson dessvärre inte leverera så det får köpas utifrån.

– Jag tror också att gästerna tycker om att veta vad de får hos oss, och återkommande traditioner, som att Briggen tre bröder spelar hos oss varje Valborgsmässoafton. 

Blekingeportens koncept uppskattas inte bara av folk i Sölvesborg och på Lister. Genom åren har Anders lärt känna många sommargäster och fått andra stammisar från grannkommunerna som utan att tveka väljer att köra de extra milen för att äta hans mat.

– Ett äldre par kör från Åhus för vår lunch flera dagar i veckan. De passerar ganska många restauranger på vägen, och det känns förstås fint att de tycker att Blekingeporten är värt de extra milen.

Och så har vi ungdomarna som ätit Anders mat på Kulingens förskola när de var små. När de fick möjlighet att hämta skollunch på restaurang under pandemin så kom många till Blekingeporten för att stilla sitt sug efter raggmunk med fläsk. I dag händer det att de kommer och äter lunch med sina mor- och farföräldrar.

Förra året fyllde Anders 65 och firade 50 år i restaurangbranschen. Men det här med att trappa ner och fundera på pension ligger inte riktigt för honom.

– Jag tycker att det känns lite skrämmande att bli pensionär. Vad skulle jag göra med min tid då? Att driva restaurang är en livsstil snarare än ett yrke och jag är så van vid det här tempot och livet.

En sak som Anders har förändrat på senare år är att han tar lite mer ledigt under hösten.

– Jakt är mitt stora intresse och jag jobbar gärna hela våren och sommaren för att få vara mer i skogen och åka på jaktresa under hösten. Kan jag bara göra det så är jag nöjd

Ibland får jag frågan vad jag skulle göra om jag fick börja om från början. Mitt svar är alltid “precis samma”. Jag har fått uppleva så mycket och trivts väldigt bra med de människor jag mött och de sammanhang jag varit i genom livet.

Vi på banken tycker förstås att Anders tanke om lokala leverantörer – från fisk till banktjänster – är både klok och briljant. Och vi hoppas att vi får fortsätta att ha honom som företagskund och ambassadör i många år till – så tacksamma för att hans stora hjärta också klappar hårt för bygden.