Vi kliver ombord på M/F Vitaskär en solig septembervardag för att få en pratstund med Marlene Nordgren och Hampus Södergren. Hur känns det såhär efter första säsongen med ansvar för Blekingetrafikens båtturer här i väster? Vad har de för relation till havet och Hanö och hur kom det sig att de blev kompanjoner? 

Genom hela livet har fiskardottern Marlene nästan varit lika mycket i familjens hus på Hanö – eller nånstans i sundet mellan ön och Nogersund – som hemma i Hörvik. Och ända sedan 2008 har hon också jobbat med passagerartrafiken som anställd i Magnus rederi – Haglund Shipping. Nu driver Marlene trafiken tillsammans med Hampus – entreprenören som tog en annan väg till livet ombord:

– Jag har alltid dragits till havet, särskilt det som händer under ytan, men jag tappade den kopplingen under en period i livet. Jag är känslostyrd och när något ligger mig varmt om hjärtat ger jag det allt och blir väldigt engagerad.

Turerna med RIB-båten började som en hobby och följdes snart av initiativet Hanö Torskrev som vi på Sölvesborg-Mjällby Sparbank stöttar med stolthet. Att Hampus nästa steg skulle bli att driva hela skärgårdstrafiken känns helt naturligt för oss som ser på saken utifrån. 

Haglund Shipping tecknade sitt första avtal med Blekingetrafiken 1988, då för Ronnebys skärgård. Trafiken till Hanö med Vitaskär har Magnus Haglund ansvarat för sedan 2004. Men när det blev dags för ny upphandling ville han inte fortsätta och eftersom Blekingetrafiken inte hade fått in några anbud, öppnades en ny möjlighet.

– Marlene och Magnus ringde och bad mig komma förbi på en kaffe. Jag anade inte alls vart det skulle leda och trodde att de kanske ville ha hjälp med att bemanna båtarna. Det var det – och lite till, kan man ju säga, berättar Hampus.

Kraven i upphandlingsunderlaget var högt ställda, inte minst de för båtarnas miljöprestanda och tillgänglighet, men situationen gav dem också ett visst förhandlingsutrymme och lite andrum. Marlene och Hampus bestämde sig för att våga, köpte inkråmet i Haglund Shipping och tog över uppdraget för skärgårdstrafiken genom sitt bolag Blekinge Skärgårdsturer AB. Avtalet med Blekingetrafiken löper alltså över tolv år och omfattar trafik i både Sölvesborg och Karlshamn.

För Marlene kändes kombinationen Nordgren och Södergren ganska självklar:

– Vi har ju samma intresse. Havet, båtar och en stor kärlek till Hanö – och man måste älska det här livet. Så om några skulle ta över så skulle det väl vara just vi. 

Efter 18 år i bolaget kunde Marlene förstås enormt mycket om driften, men hon hade inte haft överblick över alla delar tidigare. För henne innebar beslutet också att hon tog steget till eget och blev företagare. Hampus är en van entreprenör, men för honom är det annat som behöver uppdateras:

– När vi tog över hade jag inte behörighet att köra alla våra fartyg. Den teoretiska delen är på plats, men jag behöver fler sjödagar för att få högre behörighet. Jag jobbar på det.

Att driva en verksamhet med flera stora fartyg, personal, tidtabeller, underhåll och en kund med stora krav på allt från miljö till säkerhet och punktlighet är ett stort ansvar. Därför började förberedelserna långt innan själva övertagandet. Hampus gick vid sidan av Magnus från januari 2025 och följde verksamheten under ett helt år. Magnus sa också ja till att vara tillgänglig och hjälpa dem att komma igång. Medan han byggde upp verksamheten en båt i taget, har Marlene och Hampus fått hela paketet på en gång:

– Det hade varit tufft utan Magnus hjälp. Det här är hans livsverk och vi är alla tre intresserade av att det ska fortsätta att vara bra. Han sitter på en erfarenhet som är helt omöjlig att läsa sig till. Vi förvaltar hans fina grund.

Även om en del Hanöbor kör med egen båt så finns det perioder när överfarten kräver en rejäl skuta. Sundet är oskyddat och havet för respekt med sig.

– Vitaskär är pulsådern och en förutsättning för att det ska gå att leva och ha verksamhet på ön. Alla matvaror till restaurangen och alla andra varor går därigenom. Jag ser det här som ett hedersuppdrag – det är en stark drivkraft för mig att göra något som betyder mycket för andra, säger Hampus.

Marlene fortsätter:

– Det blir som en familj där vi löser vardagsproblem som att potatisen har tagit slut eller någon har glömt nyckeln på fastlandet. Vi hjälps åt och månar om varandra. Och alla i hamnen vet hur dåligt jag har mått på överfarten om den var stökig.

Hon har nämligen lidit av en förbannad sjösjuka under alla sina 18 år på jobbet. Först hoppades hon att den skulle försvinna med åren – men nej. Det säger en hel del om hur mycket Marlene älskar det hon gör … och nu är det bara att bita ihop i tolv år till.

När vi pratar om hur mycket skärgårdstrafiken och drivna entreprenörer med hjärtat på rätta stället betyder för bygden och Hanös attraktionskraft, är Hampus och Marlene snabba att rikta strålkastaren mot andra.

– Det satsas på Hanö från många håll. Kommunen har renoverat hamnen för drygt 20 miljoner kronor. Länsstyrelsen arbetar med bland annat tillgänglighetsanpassning och nya toaletter. Företagare och föreningar utvecklar verksamheter och aktiviteter. Och hanöborna lägger ner mängder av ideell tid bara för att det är deras ö.

Hela samhället står där när det är arbetsdagar och så snart det händer något annat som kräver att man hugger i. Det är en väldig gemenskap, berättar de.

Sölvesborg-Mjällby Sparbank har funnits med under resan mot övertagandet och varit involverad i finansieringen av investeringarna i båtarna. För Hampus, som varit kund i banken under många år, handlar värdet av den relationen om mer än finansieringen:

– Jag vill träffa min bankperson. Jag värdesätter närheten och det personliga mötet. Att det finns kunskap om lokala förutsättningar just här, just för vår verksamhet. Det har inte en bank utifrån. När alla känner alla och vill varandra väl kan man åstadkomma fantastiska saker.

– Och så uppskattar jag att min bank engagerar sig så mycket i föreningar, företag och lokala initiativ. Jag kan nästan inte komma på en enda positiv satsning som Sölvesborg-Mjällby Sparbank inte har stöttat. 

Den första sommaren som ansvariga beskriver de som intensiv – men väldigt, väldigt bra. De har levererat 100 procent av de tidtabellstimmar de skulle köra, personalbiten har fungerat bra och det har varit mycket resenärer, allra helst till Hanö.

– Varannan timme är känslan “Oj, vad detta är roligt!” Och varannan lite mer “Vad fan har jag gett mig in på?” Men på ett härligt sätt. Det är jätteroligt, säger Hampus och skrattar.

För Marlene handlar det också mycket om att få överblick och helhetskoll:

– När man kan greppa helheten själv, tror jag att en hel del av stressen över att inte kunna eller veta försvinner. Att det blir en annan sak när vi har varit igenom ett helt år med allt vad det innebär.

Det tolvåriga avtalet ger samtidigt en trygghet. De vet hur mycket det ger varje månad och kan planera långsiktigt – och det behövs i en verksamhet där investeringarna är stora och båtarna behöver kontinuerligt underhåll.

Efter en intensiv premiärsäsong fokuserar Marlene och Hampus på att landa, lära känna båtarna ännu bättre och fortsätta ta hand om dem på samma fina sätt som Magnus har gjort.

– Det är prio ett och det kommer det fortsätta att vara under de här tolv åren, säger Hampus.

Nu i höst ska de fem båtarna underhållas och få en ordentlig genomgång på varvet i Simrishamn. Flera stora investeringar är redan gjorda – de tuffa miljökraven innebär till exempel att några av båtarna behöver byta maskineri. Arbetet fortsätter under hösten och vintern. Båt för båt.

Vi frågar ifall de redan nu har några tankar om att utveckla verksamheten – och idéerna finns. På sikt skulle den reguljära trafiken kunna kompletteras med charterturer, samarbeten med andra aktörer och, varför inte, med mat och underhållning ombord? Och RIB-båten finns med som ett bra komplement.

Men det där får komma efter hand. Just nu handlar vardagen framför allt om att förvalta det de fått förtroendet att ta över – båtarna, trafiken och relationen till människorna.

Vi går i land i Nogersunds hamn och tänker på något som Hampus sa:

– Båtar får nästan egna personligheter. De blir en del av platserna de trafikerar och av människornas vardag. Besättningen känner stammisarna och stammisarna känner dem.

Kanske är det inte alls någon slump att vi ger båtar namn, men de flesta bilar rullar utan? En sak är säker – en båtlinje till en ö kan vara oändligt mycket mer än det. Och det betyder massor för en bygd som vår.