– Jag blev headhuntad, skulle man kunna säga. Direkt efter lumpen fick jag ett föräldravikariat i kassan på det som då hette Skånska banken, och när jag inte fick en utlovad ny roll hos dem, så hörde Bertil Persson av sig och tyckte att jag skulle börja här istället. Och så blev det. Jag kom på intervju på torsdagen, slutade på Skånska banken på fredagen och började på Sparbanken på måndagen. Att jag skulle vara kvar såhär länge trodde jag väl aldrig men det är flera av mina kollegor som varit anställda nästan lika länge som jag, i mer än 30 år. Det säger mycket om en arbetsplats. 

– Sparbanken är en väldigt fin arbetsgivare som står bakom och ställer upp för medarbetarna. Välmående är viktigt och man blir aldrig uthängd om något blir fel. Och så är det förstås kollegorna – de är fantastiska och vi trivs tillsammans med mycket skratt och en kultur där vi kan vara öppna och raka.

– Jag har aldrig haft ett sug efter att bli chef, utan bara velat träffa kunder och göra affärer – utföra mitt jobb så bra som möjligt – och det har jag fått alla möjligheter till här. Att det är en fristående Sparbank har betytt mycket eftersom jag tror mycket på Sparbanksidén och känner stor stolthet över all den nytta vi gör för föreningar och bygden. Jag skulle faktiskt inte kunna tänka mig att jobba på någon annan typ av bank. 

– Ja, jag drömde ganska länge om att bli sportjournalist men det gick bort eftersom jag inte var sugen på att läsa vidare efter gymnasiet. Jag hade funderingar på att göra karriär inom det militära fast det ändrades tvärt när jag gjorde lumpen. Då visste jag att det definitivt inte var rätt spår för mig.

– Jag startade i kassan och jobbade både med inlåning och utlåning innan jag började fokusera på placeringar, som har varit mitt specialområde de senaste 30 åren ungefär. Oavsett vad jag har jobbat med så har jag uppskattat kundmötet och jag tycker mycket om att hjälpa kunderna att göra val som passar deras förutsättningar, mål och behov. Men jag har aldrig tagit med mig jobbet hem och är inte typen som kollar börsen hela tiden eller gör en massa privata aktieaffärer. Jag har satt mig in i läget när jag kommit till jobbet på morgonen. 

– Jag är väldigt, väldigt sportintresserad. Fotboll främst, har spelat större delen av mitt liv och varit tränare i SGIF – det är laget i mitt hjärta. MAIF ligger inte långt efter … men om båda lagen har hemmamatch samtidigt så blir det Svarta Led för mig. Numera spelar jag motionsfotboll i Ledbrytarna två tidiga morgnar i veckan, och jag åker på en del fotbollsresor till England när jag får chansen. Och så umgås jag gärna med familjen förstås – frun, sönerna, bonusbarn och bonusbarnbarn.

– Ja, det har verkligen hänt massor – allra tydligast är väl de saker som rör teknik. När jag började i kassan fanns det inte ens bildskärmar och kunderna kom in med sina bankböcker för att sätta in kontanter på sparkontot. Vi satt och räknade pengar från serviceboxarna manuellt varje dag, slätade ut skrynkliga sedlar som skulle fyllas på i “Minuten” och hjälpte kunderna att betala räkningar. Och så var ju checkar vanliga länge. Det ser vi ju knappt alls längre. Numera är det nästan bara i samband med att någon anhörig gått bort som räkningar betalas i kassan. Det är förstås mycket mindre närkontakt med sedlar och mynt överlag – även om vi fortfarande har kontanhantering. Idag handlar många kundbesök om att få hjälp att förstå hur någon av våra digitala tjänster funkar.

– Säkerheten har förbättrats otroligt mycket. Det hände att jag eller mina kollegor gick ensamma genom stan med en säck pengar som skulle till gamla Posten, och att vi själva körde till Myntverkets filial i Kristianstad för att lämna pengar.

– Inom mitt specialområde, fonder och aktier, har digitaliseringen förändrat allt. När folk köpte aktier på 80-talet så kom de in med ett fysiskt aktiebrev där det stod till exempel “100 Volvo” som skulle signeras med den nya ägarens namn och registreras. Jag tror att det var 1989 som det blev digitalt. Premieobligationer var också en stor grej. När det släpptes nya var det kö utanför banken och när det var dragning plockade kunderna fram sina obligationer från bankfacket för att se om deras nummer drogs. Om de vann fick de en stämpel och kunde gå till kassan för utbetalning.

– En annan jättestor förändring är ökningen av bedrägerier. Idag har jag kollegor som bara jobbar med att förhindra att kunder blir lurade på pengar och hantera de bedrägerier som ändå sker. Att kriminella har fått en verktygslåda av möjligheter att göra skada är baksidan med digitaliseringen och AI.

– Jag har nästan bara fina minnen och har upplevt väldigt mycket roligt ihop med mina kollegor. Men vi har också varit igenom tuffa perioder och svåra händelser. Våra bankkontor har utsatts för fyra rån, två i Mjällby och två här i stan. Under ett av dem satt jag i mitt rum en våning upp och hörde smällen från ett skott som avlossades. Genom ett fönster såg jag att kunder och personal låg på golvet inne i banksalen och kunde larma 112. 

Jag har alltid bott här och älskar det. För många år sedan fick jag ett erbjudande från en annan Sparbank en bit österut. Jag var först lite lockad, min flickvän, som nu är min fru, bodde på det hållet, men jag kände snabbt att jag inte ville lämna Sölvesborg. Jag fick en ny roll på banken istället och fick min fru att flytta hitåt, så det löste sig väldigt bra. Sölvesborg är verkligen min plats på jorden och därför känner jag stor stolthet över all den nytta som banken gör lokalt. Över att vi satsar på service och utökar öppettiderna och att vi stöttar föreningar och projekt som stärker bygden. 

– När banken köpte Listers härads tingshus och skänkte det till kommunen så att de kunde ha nytta av lokalerna och se till att folk fick uppleva Asplunds vackra byggnad. För 8–10 år sedan fick varje anställd välja en förening eller ett projekt som skulle få 5000 kr i stöd från banken. Då valde jag fotbollsklubben Björkenäs-Pukavik IF, som jag spelade i under några år. Det är viktigt att småklubbarna finns kvar för alla som inte kan eller vill elitsatsa men älskar att spela och vara aktiva.  

– Jag är helt övertygad om att fristående sparbanker och det erbjudande som vi har är rätt väg och att fler kommer att välja det framför de anonyma storbankerna. Och SKI-undersökningar visar år efter år att sparbankskunder är mest nöjda. Vi vill träffa våra kunder och ge dem den service de behöver. Visst kommer saker att förändras, kanske finns inte kontantkassorna kvar om tio år, men det personliga mötet uppskattas. Kunderna lär känna sin “bankgubbe” eller “bankkvinna” och värderar det högt. 

– Jag har inget speciellt inbokat, mer än en tur till Gävle för att se Brynäs spela ishockey. Och det lär bli tid för ännu fler sportevenemang än tidigare. Men annars är planen att få in lite mer motion utöver morgonfotbollen och jag tänker att jag ska testa utegymmet vid Svarta Led. 

– Under mina snart 20 år som kollega till Jocke har jag haft förmånen att arbeta nära en person som betytt oerhört mycket både för mig och banken – ja nog för hela bygden. Jocke är oerhört kompetent och har ett genuint kundfokus som fått oss på banken och kunderna att känna stor trygghet i honom. Han har också varit viktig i gemenskapen på kontoret – någon som gärna hängde med på lunch, fika och alla de trevliga aktiviteter vi haft för oss genom åren. Så Jocke, som gärna bidragit med glädje och humor, kommer att vara saknad. Jag unnar honom verkligen många fina år som pensionär och är säker på att han hittar en massa nytt att fylla tiden med.